Förmiddagen var visserligen ganska slapp, jag gjorde mitt muntliga i Svenska och sen lämnade jag in datorn för sommaren. Som jag saknar min lilla bebis redan. Tack och lov har min pojkvän lovat att jag ska få låna hans laptop så länge jag behöver den. (Typ tills vi börjar skolan igen alltså) Där finns allt jag behöver, Photoshop, Hearthstone osv. Jag har min egna också men jag har blivit lite bortskämd med en dator som pallar allt. Asså jag skojar inte, datorn är odödlig. Jag ska börja spara pengar nu så jag kan köpa ut den sen...
Sen fanns det inte mycket mer för mig att göra i skolan så jag åkte hem.
Och det är här allt spännande börjar.
Mötte Maja och hennes kille på stationen så satt vi och snackade på bussen. Sen blev det istället att jag satt och snackade med en av killarna från min pojkväns klass. Då var jag jätte fokuserad på att prata. Jag kan inte prata med människor jag inte känner! Visst, vi går på samma skola, vi har suttit vid samma bord i matsalen men det är typ allt. Jag har aldrig pratat med honom bara vi två. Aja, går av bussen i alla fall och inser att mobilen ligger inte i fickan. Inte någonstans! Så snabbt hem och skriva till han jag snackade med på facebook och fråga om han såg den. Det hade han inte.
Nehe.
Ringer till Skånetrafiken och fick sitta i telefonkö. För att åter igen prata med en främmande människa. Pratar lite med dem och får reda på att han hittat den. Antingen får jag hämta den imorgon eller snabba mig som fan ner till stationen bussen är bara 5 minuter ifrån. Så jag och mamma slänger oss in i bilen och kör ner dit. Tack och lov fick jag tillbaka min lilla bästis igen.
Några såna äventyr ska jag inte ha fler gånger på ett rätt bra tag känner jag.
Sen fanns det inte mycket mer för mig att göra i skolan så jag åkte hem.
Och det är här allt spännande börjar.
Mötte Maja och hennes kille på stationen så satt vi och snackade på bussen. Sen blev det istället att jag satt och snackade med en av killarna från min pojkväns klass. Då var jag jätte fokuserad på att prata. Jag kan inte prata med människor jag inte känner! Visst, vi går på samma skola, vi har suttit vid samma bord i matsalen men det är typ allt. Jag har aldrig pratat med honom bara vi två. Aja, går av bussen i alla fall och inser att mobilen ligger inte i fickan. Inte någonstans! Så snabbt hem och skriva till han jag snackade med på facebook och fråga om han såg den. Det hade han inte.
Nehe.
Ringer till Skånetrafiken och fick sitta i telefonkö. För att åter igen prata med en främmande människa. Pratar lite med dem och får reda på att han hittat den. Antingen får jag hämta den imorgon eller snabba mig som fan ner till stationen bussen är bara 5 minuter ifrån. Så jag och mamma slänger oss in i bilen och kör ner dit. Tack och lov fick jag tillbaka min lilla bästis igen.
Några såna äventyr ska jag inte ha fler gånger på ett rätt bra tag känner jag.